Förlåt för totaldissen. Åkte ner till Göteborg i söndags med Sandra. Vi shoppade lite, gick på Liseberg och sista dagen var vi på Where the action is, en sjujädra bra festival må jag säga! Såg bland annat Daniel Adams-Ray, Glasvegas, Brandon Flowers och såklart Coldplay! Fick lite dålig plats i publiken eftersom Brandon Flowers spelade precis innan och de stängde av genvägen, så kring 25 000 pers sprang bort till andra scenen för att få så bra platser som möjligt. Men kunde åtminstone se lite då och då och det var en helt underbar upplevelse. Det var magiskt när de spelade Lost och kastade ut enorma ballonger fyllda med konfetti. Det var minst 20 ballonger i olika färger som flög över publikhavet. Åh. Helt sjukt underbart.


Svårt att få bra bilder, men några lyckades jag iallafall knäppa med min lilla digitalkamera!

Så sjukt lycklig över att jag fått se Coldplay live. Äntligen! Minns redan för många år sedan när jag missade deras konsert. Började till och med gråta när jag fick veta att en vän till mig varit på en av deras konserter och fått en helt fantastisk upplevelse. Nog för att Muse var fantastiska när jag såg dem, men Coldplay tog mig verkligen med storm. Det var fyrverkerier, ballonger, konfetti och musik som ger mig rysningar. Åh. ♥

Det är jobbigt. Riktigt jäkla jobbigt to be honest. Många är väldigt förstående och säger och gör så mycket fint. Åh jag är så glad över mina vänner. ♥

Jag har bara förlorat min farfar och morfar innan det här, och de bodde i Finland så jag kan väl inte säga att vi var sådär supertajta. Klart det gjorde ont när de gick bort och än idag saknar jag dem. Men Joey var liksom min lilla bebis. Jag tog hand om honom, matade honom, såg honom när han var som lyckligast, visste hans absoluta favoritmat och vart han oftast gick när han rymde ur sin hage. Och att ha honom i min famn när han tog sina absolut sista andetag gjorde så ont. Ända innifrån hjärtat ut till fingertopparna. Det gör så fruktansvärt ont.

Jag önskade att jag kunde få stryka min hand över hans kropp en gång till, hålla honom tätt intill mig, pussa honom några fler gånger. Men det enda jag kan göra är att sitta här och minnas den tiden då jag faktiskt kunde det, och han kunde slita sig loss.

Livet måste gå vidare helt enkelt. Han kommer alltid vara saknad, men jag kommer alltid, alltid älska honom och minnas honom precis så som han var. Tjock, glad och med stor aptit.

Hoppas vi ses igen en vacker dag. ♥ Tills dess, ta hand om dig Joey.

Ibland måste man ta det absolut svåraste beslutet. Men min Joey mådde inte bra. Han hade magrat allt för mycket och det blev bäst för honom att få somna in i min famn. Jag kommer alltid älska och minnas de fina åren som jag fick ha honom. ♥

Träffade Emmy och Lydia en stund idag. Sedan blev det skogsvandring med My. Eller inte riktigt då. Vi hamnade inne på McDonalds efter att tag och fick skåda en mycket unik ung grabb dansa precis utanför. Mycket underhållande men frågan om han var hög eller utvecklingsstörd kvarstår dock..

Blir att börja packa för Göteborg snart. Åker först på söndag men både fredag och lördag är jag lite upptagen. Är dessutom bjuden på 18-års kalas på lördag kväll som jag inte kan stanna särskilt länge på eftersom tåget mot Göteborg går någonstans kring halv 7 på morgonen. Yehoo. Blir dock riktigt nice där nere med Where the action is och såklart Coldplay! Åh. Första gången jag faktiskt åker lite mer söderut i Sverige. Har mest hållt mig kring Stockholm to be honest.

Ohwell är väl dags att dra sig mot sängen. Kramis! ♥

Idag är jag så förbaskat lycklig. Var med Joey till veterinären på återbesök och såren under hakan har läkt helt och hållet! Veterinären skrapade bara bort de resterande sårskorporna och under dem var huden helt läkt. Han hade dock gått ner (???) i vikt sedan förra besöket så nu blir det att göda lilla Joey! Och om 2 veckor åker vi ju till Finland där han såklart kommer gå upp massamassa i vikt.

Lite rolig bild jag tog i veckan. Var ett så lustigt sammanträffande att det var enhörningar på golvet på hotellet som René bodde på. Inside joke.

Åh är så glad! Men nu måste jag verkligen duscha. Eller ta ett bad. Eller duscha. Beslutsångest.
Ohwell, vi hörs! ♥

Det regnar idag. Jättemycket. Joey mår bättre. Han ramlar då och då, kan inte riktigt sitta upp och hoppa ut i det gröna gör han knappt. Han orkar inte. Men han gör ändå mer än vad han gjorde för några dagar sedan och han kan äta normal mat nu.

För övrigt har min vecka varit helt fantastisk. Spenderade den med René, åh.

Vi hade så himla kul ihop och jag saknar honom redan. Han är hos en vän i Eskilstuna nu en vecka innan han ska tillbaka till Holland, där han bor. Snyft. Ska dock säga hej då (eller, see you soon) på lördag innan han hoppar på tåget till Arlanda.

Livet kan vara så konstigt ibland. Men ändå så himla underbart. ♥

Förlåt för typ ingen uppdatering alls den här veckan. Men det har varit lite av en rollercoaster.
Lite stressad. Lite glad. Lite ledsen. Känner mig konstig. Vet inte hur jag ska hantera allt.

Ge mig bara lite tid så är jag back in no time.

Finfinaste lilla Joey mår inte särskilt bra. Ska till veterinären imorgon, sedan får vi se hur det går.
Önska oss lycka till. ♥

Ståldepån. 2000 kvm brann upp, bara sådär. Ingen skadades tack och lov.

Har precis vaknat och sitter kvar i sängen. Börjar först klockan 11:20 idag och planerar att cykla till skolan. Det är minst lika svettigt att åka buss these days, så varför inte?

Var med Emmy, Lydia och Johanna och badade lite igår. Eller, Emmy badade, vi andra satt bara och latade oss. Det såg ut lite såhär:


Glömde kameran men lyckligtvis finns det en helt okej kamera i min mobil som jag fick nöja mig med.

Nu ska jag få i mig lite frukost! Höres! ♥

Det går inte att ta om de bilder jag tog förra året. Jag har försökt få samma känsla och tankar i bilderna men det går bara inte. Kanske att de gamla bilderna sa så mycket om mitt liv just då att det helt enkelt aldrig kan gå att ta om dem med samma känsla. Jag önskar att det gick. Jag önskar att jag kunde få dem tillbaka. De betydde väldigt mycket för mig och för mitt fotointresse. Tråkigt att de försvann.

Jag är ändå glad över de bilder jag lyckats ta. De få bilder jag blivit nöjd med. Tror jag tagit närmare 500 bilder men bara drygt 10 stycken är jag nöjd med. Men så är det med mig helt enkelt.

Åker hem imorgon. Ska bli skönt. Hemma måndag morgon.

Har inget intressant att skriva om och Internet är supersegt. Så tänkte väl mest säga att vi antingen hörs när Internet sammarbetar lite bättre, eller när jag kommer hem måndag morgon.

Så länge kan ni väl gå ut och sola lite eller något! ♥

Riktigt fetatrögt Internet som inte vill samarbeta med mig till hundra. Men det går. Jag överlever! Är väldigt trött tho. Inte sådär jätteuppiggande att stiga upp klockan 6 på morgonen. (Iallafall inte för en tjej som normalt stiger upp halv 9 varje dag...) Och ja, jag säger stiger upp även om det låter gammaldags i andras öron.

Nu ska jag nog kika lite film eftersom min broder gärna vill ha Internet.